Med virtual reality så kommer också nya interaktionsformer. Det så kallade spelet Fated: The Silent Oath är vad jag skulle beskriva mer en interaktiv berättelse än ett spel.
Fated utspelar sig under vikingatiden i ett onämnt nordiskt land. Spelets invånare är följare av asatron och klär och för sig enligt den tidens seder. Huvudkaraktären Ulfer har överlevt en svår olycka men förlorat sin röst. Istället får man kommunicera med hjälp av att nicka eller skaka på huvudet när frågor ställs.
Begränsade val och få utmaningar behöver inte skada en berättelse i VR
Spelet är mycket på räls och innehåller väldigt lite val eller utmaningar för spelaren. Den största delen av interaktionen är att gå mellan platser, vilket inte är vidare spännande. Spelet innehåller ett par ytterst rudimentära pussel som inte heller utmanar på något riktigt sätt. Ifall man enbart skulle bedöma Fated som ett spel så skulle det falla kort. Sättet jag väljer att se Fated på är dock som en interaktiv berättelse. Du spelar en av rollerna i en berättelse om myter, föräldraskap, förräderi och monster. Ur detta ljus blir spelupplevelsen genast mer lockande. Med lite hjälp av din egen fantasi och vilja att svepas med så kan Fated vara en riktigt medryckande upplevelse.
Ett spel som är tänkt att spelas med Xbox-kontroller
Det är tydligt att Fated först var tänkt som ett spel för Oculus Rift då det dels kräver att spelaren spelar med en Xbox-kontroll, och dels föreslår att spelaren förblir sittandes under hela upplevelsen. För mig som nu är en stor förespråkare av roomscale, alltså att kunna röra sig fysiskt i VR, är det sättet man rör sig i Fated näst intill skamligt. När inget av detta används korrekt skadar det inlevelsen markant. Fated föreslår som sagt att spelaren sitter ner under upplevelsen. Jag hävdar dock motsatsen. Även om spelet är menat att spelas sittandes kan man med fördel stå upp och spela de delar där Ulfer står upp själv. Spelet styrs med en styrspak. Något som vanligtvis kan göra mig illamående i virtual reality. Även om det låter fånigt så fann jag att ifall jag gick på stället när min karaktär gick i spelet så minskade det mitt illamående och ökade min inlevelse avsevärt. Jag skulle rekommendera den som spelar Fated att åtminstone prova detta. Varje gång kameran svänger till höger eller vänster får jag dock fortfarande ont i hjärnan och blir lite illamående. Jag hoppas att den här typen av styrning inte blir standard i framtiden.
Som en interaktiv berättelse är Fated förstås beroende av sitt manus och sina skådespelare. Båda dessa ligger tyvärr under vad jag skulle förväntat mig av ett spel som är mestadels handlingsdrivet. Berättelsen är rätt platt och röstskådespelarna är inte övertygande. Jag tyckte om delarna där Ulfer interagerade med sin dotter och svägerska som personer och inte bara som uppdragspunkter.
Fated är en relativt kort upplevelse, precis som många av de spel vi ser till virtual reality. Det är dock en bra upplevelse och för den som känner att det är värt att spendera 10$ för ett par timmars upplevelse kan jag rekommendera spelet.
Betyg 7/10
Ursprungligen publicerad på GameElite.se
